Nina's Anatomy

Såå var det dags för det sista inlägget om "dagens". Lite sorgligt kanske :/ Jag hoppas ni tyckt det varit kul att läsa om mig och saker runt omkring mig :). 

Men det roliga är inte riktigt över än, jag har ju faktiskt det sista ämnet att ta upp. 

Min favoritplats: det är en plats där jag kan vara 100% mig själv, en plats som kan få mig att må bättre, där jag känner mig trygg, kan få stöd, får energi och kraft ifrån och allt postivt som man kan tänka sig. Denna plats är hos mina hästar, i stallet, i hagen och på hästryggen. 

Jag frågar mig ständigt, vad har alla människor gjort som inte har haft hästar att fylla sina liv med? Hur räcker ens egna rum till att få känna det härliga lugnet som stallet och hagen ger. Ingen plats kan jämföras med en plats där man hör hästar som frustar, suckar, tuggar, gnäggar och så vidare. 

Om jag fick skulle jag bosätta mig i en hage :D men Peter skulle inte gilla det. Dock har han lite förstått min besatthet att han frågade mig "hur nära stan kan man hitta en hästgård". Älskar dig Peter <3 

Nu ska jag låta er njuta av min favoritplats en stund, men kom ihåg att den är MIN!











 

Kram <3

Hejsan!

När jag först såg ämnet "mina rädslor" så tänkte jag att jag är en ganska orädd person. Men sen tänkte jag igen, och insåg att jag är nog lite rädd av mig.

Man säger att man blir som man umgås, och jag kan helt klart säga att jag varit för mycket med hästar. För er som inte vet hur hästar reagerar när det händer något oväntat kan jag tala om att hästar är flykt djur och reagerar gärna lite för mycket, som att kasta sig iväg och sen inse att det hela inte var så farligt. 

En sak som Peter påminde mig om var när vi var ute och gick tillsammans. Helt plötsligt kastar (bokstavligt talat) jag mig bakåt och stirrar på marken. Ett löv hade blåst fram framför mig och jag reagerade instinktivt med att fly. Peter reagerad som vilken normal människa som helst "vad gör du för något!?". "Jag.. asså ja... jag trodde.. jag trodde det var något läskigt där". Sen skämdes jag ihjäl och tyckte att jag var jätte dum.

Nu kanske ni tänker "jaha hon trodde säkert det var en padda eller en stor insekt eller något", men neej, där har ni fel. Jag är nämligen inte rädd för sådant som tjejer ska vara rädda för, så som spindlar, myror, ormar, sniglar, grodor, maskar eller andra sorters insekter. Jag skulle nog gå så långt att jag kan säga att jag tycker om dessa djur. 
Så helt enkelt, jag har blivit häst lik, utan att tänka på om det är farligt så blir jag rädd innan.

Idag när jag var påväg hem flög jag i luften och kastade mig åt sidan för att en liten pojke gick och lekte med en pinne. Stackarn blev rädd för att jag hoppade till så mycket. Om detta hade varit Pilta hade jag smackat på henne och sagt "skärp dig, sluta larva dig". Sådan matte sådan häst :P

Jag är rädd för höjder, men höjder är en sådan där rädsla som går att tvinga bort. Om man pressar sig riktigt mycket så klarar man av den rädslan ganska snabbt.

En sak som jag inte var rädd för förut, men som jag nu får obehagliga rysningar av är valar. Jag har aldrig reagerat på växter som kommer från botten eller sådant, men just stora valar på tv eller på bild skapar en obehaglig känsla i min kropp.


Började rysa innan jag sökt efter bilder på google.. :P

Men nu räcker det, jag vill ju inte att ni ska tro att jag inte är en modig person.

Sov sött <3

OMG vad jag ska göra det här ämnet till det tråkigaste någonsin!

Idag gjorde jag någonting som jag aldrig gjort förut! Så detta blir min absolut första gång... Jag har sökt sommarjobb. :P Snart 20 år gammal (usch... vad gammal jag är) och jag har aldrig sökt jobb över huvudtaget. Ganska skickligt säger jag :P

Så ikväll hände det, en första! Jag har sökt jobb på tre ställen, Peter har varit med hela tiden över skype och guidat mig. Eller asgarvat åt mig snarare.

Det var det :)

Kram på er <3

God morgon :)

Jag är inte en person som gråter till film, men det betyder inte att jag är helt känslokall och inte blir berörd av sorgliga saker. Jag är mer typen som går och mår dåligt över en sorglig film i några dagar i tysthet, men jag gråter inte över den.

En sak som jag verkligen inte klarar av och som gör att jag alltid börjar gråta är att hålla på med lök, kan inte vistas i samma hus som någon som skalar och hackar lök utan att börja gråta, seriöst alltså :P

Men okej, det som får mig att gråta är oftast för att jag är stressad. När jag inte känner att jag räcker till, och jag är orolig för att jag ska misslyckas, då gråter jag. Så när det börjar närma sig prov-dags eller någonting där jag måste prestera bra så kommer tårarna, ibland av frustration över att jag inte kan och ibland bara för att jag tycker allt känns så jobbigt. 

Och jag är världens sämsta person på att bli tröstad, om någon försöker vara positiv mot mig när jag är stressad då blir jag tokig. Så när Peter försöker säga att han tror att det kommer gå bra blir jag arg på honom, och sen gråter jag ännu mer för att jag är en elak människa. Inte lätt att vara Nina (eller personer runt omkring Nina för den delen heller) :P

Jag gråter när människor och djur som jag tycker om går bort. Det är så orättvist, alla som är snälla och fina borde få leva förevigt tycker jag.

Så nu blev jag äntligen klar med det här inlägget, ca 2 veckor försent ;)  (nej jag tänker inte dra till med en jobbig klycha som man alltid ska säga efter det jag just sa). 

Nu ska jag göra mig i ordning för dissektion på skolan! 

Ha en bra dag <3   

Hej hopp!

Så, det som får mig att må bättre är.. såklart att få vara med de jag tycker om. När jag är med Peter blir jag glad, och han kan oftast få mig att må bättre om jag är ledsen. Mamma är bra på att trösta och få mig att må bättre också.   

Men om jag ska vara helt ärlig hjälper nog Pilta mest. Pilta finns alltid där för mig, och det har hon gjort länge nu. När jag har varit ledsen under perioder i högstadiet och gymnasiet har jag alltid kunnat gråta mot henne och gosa in mina händer i henns fluffiga päls och man. Det gav mig en plats där jag kunde lugna ner mig. Men så kunde jag dock inte stå för länge för då bet hon mig i benet. Vilket kanske var bra för då tog jag mig samman och började pyssla med henne istället. 
Pilta är ovärderlig och hon får mig verkligen att må bättre. Bara att se hennes busiga glada uttryck får mig att le. Hennes tokiga ideer och ständiga protester mot det jag ber henne om gör att man aldrig kan tänka för mycket på annat. Vi har liksom vuxit upp tillsammans (host, Pilta kommer aldrig riktigt växa upp, haha kanske inte jag heller). 

Detta får mig att må bra: ute i solen, med Peter på ena sidan och Pilta på andra. Hand i hand, och grimskaft i hand :P
  
(shit vad kort jag är :O, thihi Pilta är i alla fall lagom stor för min dvärgstorlek)

Sen finns det mer oseriösa saker som får mig att må bra :) Som choklad :D



Kramar <3

Mitt mål för den här månaden är att komma igång med träningen, och nej inte bara försöka, jag SKA.
Jag har inte helt bestämt allt än, men jag ska försöka komma upp i 200 situps per dag (Lisa och jag gjorde det förut till Special idrott A), springa eller gå snabbt i parken varannan dag och sen rygglyft, plankan och armhävningar helst varje dag.

Ska verkligen anstränga mig för att hålla mig till detta! Nu ska det bli ordning på otränade mig igen ;)


Så det blir min månad det, plus massa pluggande.


Dag 1 – Presentera mig själv. [X]
Dag 2 – Min kärlek. [X]
Dag 3 – Mina föräldrar. [X]
Dag 4 – Det här åt jag idag. [X]
Dag 5 – Det här saknar jag. [X]
Dag 6 – Min dag. [X]
Dag 7 – Min bästa vän. [X] 
Dag 8 – Ett ögonblick. [X]
Dag 9 – Min tro. [X]
Dag 10 – Det här hade jag på mig idag. [X]
Dag 11 – Mina syskon. [X] 
Dag 12 – I min handväska. [X] 
Dag 13 – Den här veckan. [X] 
Dag 14 – Mina drömmar. [X]
Dag 15 – Mitt favoritminne. [X]
Dag 16 – Min favoritfödelsedag. [X]
Dag 17 – Detta ångrar jag. [X] 
Dag 18 – Den här månaden. [X]
Dag 19 – Nära döden upplevelse. 
Dag 20 – Det här upprör mig. 
Dag 21 – Det här får mig att må bättre. 
Dag 22 – Det här får mig att gråta. 
Dag 23 – En första. 
Dag 24 – Mina rädslor.
Dag 25 – Min favoritplats.


Natti natti <3

Hm hm hm.. vad ångrar jag? Jag veet inteee..

Det är inte något speciellt som jag ångrar, för allt som jag gjort har ju faktiskt lett mig fram till hur det är nu. Och jag är ganska nöjd med det ;)

Jag ångrar kanske små saker som att jag inte var modigare i högstadiet och att jag ibland har blivit onödigt arg eller ledsen för saker. Men men, man blir väll en bättre människa av att göra misstag och göra det bättre nästa gång ;)

Kram kram

God förmiddag :)

Jag vet inte riktigt vilken min favoritfödelsedag är.. När man var liten var det ju väldigt speciellt att fylla år. Jag kommer ihåg att mamma alltid gjorde en födelsedagstårta till mig som såg ut som en fjärill. Den var jätte fin!

Men en födelsedag som jag tyckt varit jätte kul när jag var lite äldre var när jag fyllde 18. Anna U och jag hade en födelsedagsfest tillsammans. Vi bjöd alla våra kompisar och hade middag, spelade singstar och gjorde tokigheter.
:D





Och inte nog med det var det då jag fick LONDON RESAN :D Malin, Lisa och jag åkte till London och såg Mamma Mia musikalen. Vill dit igen!

Jag öppnar presenten


Några månader senare påväg mot London (thihi fast den här bilden är från resa nr två till London med Anna G)


Kram <3

Hej igen!

Jag har många bra minnen som hör till mina favoritminnen. Men mitt allra bästa var när jag fick träffa Peter första gången utanför skolan. Eftersom ingen fick veta om vårt förhållande i början kunde vi inte annat än prata på skype och msn. I skolan sa vi typ bara hej till varandra.

Vi träffades efter en studentskiva, jag hade åkt ut till Årsta och stod och väntade vid en busshållplats i mörkret. Sen kommer en lång person mot mig och som tur är det Peter :P Han kramar om mig och den känslan kommer jag alltid komma ihåg. Det var så härligt och jag blev så lycklig :D Sen gick vi hem till honom, vi gick och skrattade och var så glada. 

Bästa minnet någonsin som jag aldrig kommer glömma!

Puss <3

Jag skulle kunna berätta om konstiga drömmar som jag har när jag sover, det skulle säkert vara underhållande. Men jag väljer att prata om framtidsdrömmar istället ;)

Jag har nog ganska tråkiga drömmar när jag tänker efter. Jag vill inte bli kändis, jag vill inte heller åka till månen eller bli rikast i Sverige. Min framtidsdröm är att få leva lite Svensson liv. Jag vill ha en familj, ( söta barn och en snygg man), ett hus, en volvo (haha :P), lite djur (några hundar, katter och hästar), åka på semestrar utomlands och ut på sjön, ha ett bra jobb och ha tid till mitt fritidsintresse.

Tyvärr är jag inte roligare än så ;)

Meen inom mitt framtida yrke som veterinär (förhoppningsvis) så vill jag väldigt gärna bli riktigt riktigt duktig. Min dröm är att bli specialist inom ett område där man verkligen behövs.

Kram <3

Tell everybody I'm on my way, and I'm loving every step I take. With the sun beating down yes I'm on my way, and I can't keep this smile off my face!

Klar med zoologin och redo att lämna Ungern :D

Men jag måste ju hinna med att skriva dagens, såå detta finns i min handväska nu:
En plastpåse med mitt smink (för att få ta med det på planet), nycklar, plånbok, bussbiljett och pass.




Jag lovar det fick plats ;)

Sen har jag mitt handbagage också, där är det kläder, dator (ska ner), lite viktiga papper (inga skolböcker!) och så överraskningar till lilla Natalija.

Kram på er, hoppas vi ses snart! <3

Hej hopp!

Min bror heter Jens, han är nu 15 år (tror jag, jo men det är han nog) och fyller 16. Han är helt okej min lille bror, men om du inte ser ut som en konstig figur, kan förvandla dig till diverse monster och har tillräckligt bra level så är han inte vidare social mot dig. Han sitter nämligen och spelar WOW hela dagarna och nätterna.   

Om han inte spelar data så tycker han om att cykla. Och det kan han göra överallt! Cykeln följer till och med med på båtsemestrarna då han ska cykla på klipporna på öarna.  



Vi har oftast väldigt kul tillsammans, och vi har lekt väldigt mycket när vi var mindre. Nu åker vi wakeboard och snowoard tillsammans istället. Jag tycker inte att vi bråkade särskillt mycket när vi var små, och om vi bråkade gällde det ofta makten över fjärkontrollen till tvn. Eller när Jens envisades med att säga att "när jag blir stor kommer jag bli äldre än dig" och jag svarade alltid surt "nej, du kommer bli längre men aldrig äldre än mig".

Hans kompis Max är lite som en bror till mig också, eftersom de i princip satt ihop när de var små. Då var de små, söta, oskylldiga och hade respekt för mig. Nu har båda växt om mig och tar inte något jag säger på allvar. Men men, vad ska man göra liksom?

Tvillingarna Jens och Max Busunge :P


Jens liten och söt, och alltid blir han äckligt brun på sommaren också.


Jens är väldigt bra på matte, vilket väger upp hans ointresse för skolan. När han var liten försökte jag lära honom matte innan han började skolan, bäst att börja tidigt tänkte jag. Och nu ligger han alltid flera böcker framför andra i klassen, men det är kanske inte helt min förtjänst :P 

Nu ska han välja gymnasium och jag hoppas att han väljer att gå i sin systers fotspår och tar en naturvetenskaplig linje.



Och han har inte blivit helt opåverkad av mammas och mitt djur intresse. En gång när jag stod och höll i min häst så passar ungen på att hoppa upp på ryggen på henne, utan att jag märker något. Slet ner honom där ifrån direkt när jag såg honom! Nu passar han min lilla Natalija och det gör han bra tycker jag :)

Här sitter han tillsammans med Fossa :)


Jag tycker om min lillebror jätte mycket :)
Kram på dig.
   

Så var jag på dag tio, och jag önskar verkligen att dagens ämne kunde falla på en dag som jag faktiskt klädde mig för att någon kanske skulle se mig :P Men men!

Jag har en vanlig tråkig t-shirt på mig, och sen har jag mjukisbyxor från student tiden (Student 2010 står de på dem). Eftersom jag hade tråkigt idag så passade jag på att måla mina tånaglar i chock rosa :D mycket uppiggande färg!

 

Dag 1 – Presentera mig själv. [X]
Dag 2 – Min kärlek. [X]
Dag 3 – Mina föräldrar. [X]
Dag 4 – Det här åt jag idag. [X]
Dag 5 – Det här saknar jag. [X]
Dag 6 – Min dag. [X]
Dag 7 – Min bästa vän. [X] 
Dag 8 – Ett ögonblick. [X]
Dag 9 – Min tro. [X]
Dag 10 – Det här hade jag på mig idag. [X]
Dag 11 – Mina syskon.
Dag 12 – I min handväska.
Dag 13 – Den här veckan.  
Dag 14 – Mina drömmar.  
Dag 15 – Mitt favoritminne.
Dag 16 – Min favoritfödelsedag.
Dag 17 – Detta ångrar jag. 
Dag 18 – Den här månaden. 
Dag 19 – Nära döden upplevelse. 
Dag 20 – Det här upprör mig. 
Dag 21 – Det här får mig att må bättre. 
Dag 22 – Det här får mig att gråta. 
Dag 23 – En första. 
Dag 24 – Mina rädslor.
Dag 25 – Min favoritplats.

Ta hand om er <3

Haha, vad ska jag skriva under här?

Jag är döpt och konfirmerad och det är väll ungefär det närmaste jag kommer gud skulle jag tro. För jag tror inte på själva grejen. Jag menar, om det fanns en gud, så skulle väll världen vara så mycket bättre än vad den är nu. Eller? Vi kanske bara råkat fått en lat gud, stackarn kanske tog sig vatten över huvudet innan han insåg hur mycket vi människor kan ställa till med.

Ibland måste jag erkänna att om det är något riktigt viktigt jag ska göra så sneglar jag lite uppåt och tänker i huvudet "du skulle inte kunna tänka dig att hjälpa mig lite på traven här va?". Och om det går bra med det jag ska göra så måste jag ju säga "tack det var på tiden". Meeen, jag tror inte på det egentligen.

Som veterinär medicin student måste jag väll säga att jag tror på vetenskapen ;) och jag tror på kärleken :)


Och jag ska bara tillägga att om det finns en gud, och en plats i himlen osv. Då tror jag att alla som försöker vara bra människor kommer till himlen. Vare sig de går i kyrkan och ber eller inte. För alla som har ett gott hjärta förtjänar väll det. Så tycker jag :)

//Nina

Åh, det här var ett elakt ämne. Hur ska jag kunna säga en bästa vän när jag har så många underbara vänner <3 Så därför tänker jag inte välja en :P

Jag får börja med min allra första bästa vän, Filippa. Vi bodde grannar när vi var små, tills jag flyttade till Värmdö när jag var 6 år. Filippa och jag hade alltid massa roliga saker för oss, och därför har vi många härliga minnen tillsammans. När jag flyttade så kunde vi inte ses lika ofta, men Filippa var ofta ute på sommrarna och hälsade på mig på landet. Dessutom hade vi en tradition att vi alltid åkte till Gröna lund en gång om året med hennes och min mamma. Vi började alltid med nyckelpigan :D  

En gång när vi var på Gröna lund så skulle vi gå in i skratt-kammaren. Det är där de har massa speglar som gör att man ser rolig ut. Filippa som var så liten förstod inte det, så när hon gick fram till första spegeln började hon gråta, hon hade alltid trott att hon var en prinsessa, och så var spegelbilden av henne inte alls fin. :P 

Vi var också riktiga djur-räddare när vi var mindre. Att ta all honung från bina tyckte vi var fel, så istället tog vi honungen och hällde ut den i en skottkärra för att ge tillbaks till de stackars bina. Tyvärr drunknade de i skottkärran för att de fastnade i honungen :/ men det kunde ju inte vi hjälpa :(. 

En gång tog vi en falukorv i från kylen för att vi var hungriga. Så när mamma hittade oss satt vi på toalettlocket och gnagde på varsin ände av falukorven. Mums tyckte vi, mamma var inte lika glad. 

Nu träffas vi inte lika ofta som vi gjorde förut, men när vi ses så känns det inte alls konstigt, allt blir precis som vanligt. Vi kan sitta och prata om allt möjligt och vi har alltid kul tillsammans.



Sen när jag flyttade till Värmdö lärde jag känna Ellinor. Om jag skulle säga en av mina kompisar som kanske känner mig bäst på det sättet hur jag har utvecklats, alltså både hur jag var förut och hur jag är nu, vad jag tyckt och saker som jag gått igenom skulle jag nog säga att det är Elli. För vi har alltid haft en nära kontakt och kunnat prata om allt möjligt. Vi har tyckt lika om allt, och vi älskade att diskutera det också :P. Vi hade en plats på berget utanför skolan där vi alltid satt och pratade. Ellinor är en jätte fin människa som verkligen alltid kan få en att skratta. 



På högstadiet var det tre andra underbara människor jag lärde känna. En av dem är Lena :) Vi är ungefär lika långa, (fast hon är liiite kortare :P), vi älskade båda två Sagan om ringen och Pirates of the Caribbean och kunde aldrig göra något seriöst skolarbete tillsammans. Jag minns speciellt ett ämne i religion där vi skulle sammarbeta. Vi tog inte det så seriöst när vår SO lärare bad oss skriva en artikel om hur Jesus återuppstod, därför blev det något liknande "ett dövt och blint vittne kunde svära på att han hört stenen flytta på sig, dessutom såg han...".



I vårt gäng fanns också Anna U. Ellinor och jag hade en liten kupp hur vi skulle få över Anna till oss istället, eftersom vi tyckte hon passade bättre med oss. Vi lyckades ganska bra tycker jag ;) Det var alltid Anna och jag som jämförde våra resultat på NO proven i skolan, för vi fick ofta samma betyg. Visade jag stolt upp mitt MVG hade självklart hon också fått det. Anna är alltid bäst, hon har nu tagit körkort och kommit in på läkarlinjen, jag ger upp att tävla mot henne :P. Men hon förtjänar verkligen det, kan inte tänka mig någon som skulle kunna bli en bättre läkare än Anna. Alltid glad och snäll, säger aldrig något dumt om någon annan och vill alltid alla väl. 



I min parallel klass gick Bea. Vi lärde känna varandra för båda hade Islandshäst. Vi red ut och åkte på tävlingar tillsammans. I 8an när man gjorde sin långa praktik på två veckor åkte vi till en islandshäst gård och jobbade. Vi fick bo i ett läskigt hus som var iskallt på natten. På vintern om man glömde mjölkpaketet framme, så kunde det frysa, jag skojjar inte. Vi jobbade som galningar och red på våra hästar som vi hade med oss när vi hade ledigt. Det var helt klart en härlig upplevelse tillsammans. I skolan gick vi i samma extra engelska, för båda kämpade med det ämnet, men nu tycker jag att vi båda har bevisat oss dugliga. Jag går en utbilding som bara är på engelska och Bea har åkt till Australien ett år :O Där njuter hon av livet och vi är alla avundsjuka och vill åka dit till henne ;)



En person jag känt länge, men inte fått riktigt bra kontakt med för än på senare tid är Tonie. Tonies starkaste minne av mig från när vi var mindre är att jag kallade honom tönt, och att jag stavade hade med 3 "d". Jag kommer alltid ihåg Tonie som personen som presenterade sig med "Tonie, med ie". Men vår relation har blivit bättre nu :P Jag tycker han är en jätte härlig människa att vara med. Han är smart och har väldigt inteligenta sätt att se på saker. Därför kan man alltid prata med honom om man bara vill prata ut, eftersom han är bra på att lyssna och förstår vad man menar. Båda är lite barnsliga också, och vi måste se till att vår pulkaåkning blir av!    



Jag tror det var sommaren innan gymnasiet som jag träffade Linnea, mer kallad, Linneus :) Hon hade sin vita lilla ponny hos mig och vi red nästan varje dag. Vi hade en underbar sommar tillsammans, och vi höll kontakten bra efter det också. En vanlig planering när vi träffas är, rida, prata och sen filmkväll. Och då blir det självklart Wallander (som vi är kompis med, *host träffade på när vi var ute och red*) eller Beck. Båda sitter och gömmer sig under filtar, det är nästan lite för läskigt för oss de där filmerna. Linneus är en jätte gullig tjej och jag vill inte tappa kontakten med henne.



När jag började på gymnasiet träffade jag det här härliga gänget!

Bilden är från när vi var i London :D från vänster: Anna G, jag, Lisa, Malin

Malin är min absolut smartaste kompis, hon kan allt. Jag är expert på att skryta om Malin, eftersom hon är okapabel att göra det själv. Men tyvärr har hon bett mig att inte skryta om henne. Men vadå? Det är ju så enkelt, hon är ju bäst, smartast och kan allt! Samtidigt som hon är så smart så har hon också ett väldigt fint hjärta. Hon kan inte bli arg och är alltid vänlig mot alla. Hon finns där och ställer upp för en jämt.

Anna G blev nykomlingen i vårt gäng då hon började senare. Vi fick i uppdrag av vår coach att hålla koll på henne, och det gjorde vi, och sen bev hon fast hos oss. Anna spelar fotboll och gör allt annat som har med idrott att göra också :P Hon är en frisk fläkt och är väldigt klok (det låter töntigt att använda klok, men hon är liksom förnuftig). Hon härmar gärna det jag säger, och tycker det är riktigt roligt :P men vadå, jag kan skratta åt hennes tokigheter också ;)

Oj oj oj, det här blev typ en uppsats.. Och då har jag inte ens kommit till Lisa :O 

Om jag måste välja en bästa kompis av mina bästa kompisar ja då måste jag välja Lisa. Lisa är nog den finaste människa jag känner, den jag kan skratta mest med och prata mest med. I början när vi lärde känna varandra så gick vi varandra på nerverna. Båda tyckte att den andra hade fel, trots att vi egentligen hade samma åsikt. När vi märkte hur lika vi faktiskt var, då blev vi hur bra vänner som helst. Vi kan sitta i timmar och bara prata, om allt. Jag vet Lisas åsikter och hon vet mina, i typ allt. Hon vet det mesta om mig som jag inte berättar för andra. 
Lisa har en ponny (thihi jag får inte kalla hennes häst det :P) precis som jag, och det blir ofta ett ämne att diskutera. Påvägen hem från skolan gick vi samma väg, och det fanns alltid så mycket att prata om, så vi gick så långsamt vi kunde för att hinna säga allt. Jag saknar vekligen det nu, all tid vi hade förut att bara gå och prata.
Men hon har varit och hälsat på här en gång, och då hade vi självklart hur kul som helst. Vi är ett oslagbart team på att festa!
Lisa vet inte hur underbart bra hon är, trots att jag säger det åt henne. Hon är väldens finaste och bästaste människa. Förstå det lilla du :)



Det här blev typ sjukt långt! Och jag vet att det finns flera som inte är nämnda med som jag tycker om och hör till mina vänner. Men jag kan inte göra listan hur lång som helst. Ni vet att ni är bäst!

(Hoppas det var okej att jag tog mig friheten att lägga ut bilder på er allesammans ;) tack )

Kramar
/Nina