Nina's Anatomy

Hejsan :)

Ett stort ögonblick, som antagligen förändrade hela mitt liv var när jag kom in på Szent Istvan University, Veterinary medicin. 

På söndagmorgonen gav jag mig av från farmor och farfar. Jag hade behövt sova där eftersom jag annars inte skulle ha möjlighet att åka in så tidigt till intervjun från ödemarken där jag bor. 

Eftersom jag hade skrivit provet dagen innan så hade jag väldigt lite hopp om att komma in, det hade känts så dåligt. Jag hade nästan helt bestämt mig för att inte dyka upp på intervjun. Men jag begav mig ändå mot hotellet, för att skämma ut mig ytterliggare.
Jag skulle in som nummer två, och han som skulle in före mig sökte till läkarlinjen. (Det är samma prov och intervjuare för både läkare och veterinär). Sen får jag gå in, helt skakigt går jag fram och hälsar på den gamla gubben som ska intervjua mig (numera min idol efter upptäckten att han är veterinär, läkare och dessutom specialist inom hjärnkirurgi :O ). 

Efter lite prat om provet och om biologi frågor så säger han "lovar du att plugga hårt", "jag lovar!" sa jag direkt. "Det är enkelt att lova" fräser han tillbaks. Sen så tittar han på mig, räcker fram handen och säger "jag kommer vara din lärare i anatomi och histologi, vi ses i höst". Jag hindrar mig själv från att kasta mig fram och krama honom. När jag kommer ut från salen så börjar tårarna rinna. Jag går och skakar och gråter och gråter och gråter. Ställer mig utanför hotellet och får en del konstiga blickar (nej jag blev inte dumpad av min kille på ett hotellrum :P ). Ringer mamma och pappa, som självklart är i tyskland och köper ytterliggare en liten sportbil till pappa. Hulkar fram att jag kom in på skolan och jag hör mamma skrika i bakgrunden. 


Sen virrar jag runt på östermalm, van som man är att vara där liksom. Jag hade en konstig oövervinnerlig känsla i kroppen och jag går hur som helst över alla vägar utan att det är grönt. Inser sedan att jag faktiskt kan bli påkörd och stannar upp och tänker var jag ska. Smsade lite kompisar på vägen hem till farmor och farfar, som båda stod i dörren och tittade på mig när jag kom. "Jag kom in" säger jag bara. Och de kramar mig. 

Sen åkte jag hem, tog Pilta och red ut barbacka. Kändes lite overkligt alltihop. Sen satt jag i soffan resten av kvällen och firade i min ensamhet. Jahapp... :P

Haha men fick champange av mamma och pappa när de kom hem dagen efter med lilla leksaksbilen i alla fall ;)



Kram <3