Nina's Anatomy

Hej!

 

Satt och läste blondinbellas blogg som jag gör lite då och då, till motsats av vad folk tror är hon en en riktigt smart ung kvinna som lyckats med det hon vill. Jag håller inte alltid med henne i hennes åsikter, men alla är vi olika. 

 

Dock är jag idag tvungen att kommentera ett blogginlägg hon gjort, eller snarare kommentarerna som kommit av detta blogginlägg. 

Frågan var "Hur ska man välja gymnasium", och jag ser flera av svaren lyder så här "välj med hjärtat och inte med hjärnan", "tänk inte så mycket på framtiden", "ta något som du tycker är kul", "allting går att lösa i framtiden, det är därför det finns komvux osv".

 

Jag blir fullkomligt chockad av dessa svar, hur tänker ni egentligen? 

 

Okej, jag vet med mig att jag är en otroligt driven person som inte backar i första taget. Lite smärta och motgång är jag absolut villig att ta för att komma dit jag vill. Så tänker såklart inte alla, men jag hoppas verkligen att alla använder hjärnan.

Om vi ignorerar det faktum att hjärtat endbart är ett organ för att pumpa ut blod i din kropp och inte har något med dina val i livet att göra (jag vet att det inte är poängen med uttrycket..) så tror jag att hjärtat ibland kan leda in oss på fel spår. 

Jag tror att du bör tänka på framtiden, och därmed använda ditt sunda förnuft när du planerar ditt nästa steg (inte med allt, men med utbildning tror jag det är absolut nödvändigt). Saker blir det du gör dem till, om du ser den treåriga gymnasieutbildning på torra naturnatur programmet som ett delmål i något större, då blir det om man så nu vill kalla det "kul".

 

Jag förstår till hundra procent de personerna som inte vet vad de vill bli än, det kan inte vara lätt att välja då. Men en bredare utbildning skadar väll aldrig? Något som du vet att du kan klara dig på i framtiden, vad det än är du vill bli. Vissa kommer på sent i livet vad de vill syssla med, och det är också okej - då finns det också många vägar att gå. Men vi måste börja tänka smartare!

En del vet ju redan vad de vill bli, och väljer direkt en linje som är skapat just för det yrket - då ska man såklart ta det, annars är det ju bara knäppt. 

 

Sen jag började här, och också pratat med många andra studenter från andra länder inser jag hur borskämda vi blir i sverige. Tror helt ärligt att det är ett väldigt daltande med svenska studenter, från högstadiet till gymnasiet (och kanske till och med högskolan). 

När vi säger att sveriges utbildningsnivå sjunker så blir jag inte förvånad. Jag minns tydligt på högstadiet när några killar i klassen inte "hade lust att gå på lektionen" och läraren frågade mig - Nina kan inte du gå och leta reda på var de är och be dem komma till lektionen?

Jag skulle alltså försöka övertyga några killar som inte "kände för att gå", att komma tillbaks till klassrummet. Detta är absurt, jag förstår att dessa killar får sämre betyg, inte kommer kunna söka till det de vill och sedan skylla på att samhället "suger" (för att använda deras termer). (Haha lite worst-case-scenario här..åååh alla kommer dö, nej men ni förstår).

Önskar att skolan i Sverige var lite strängare, mer information och hårdare regler så att faktiskt alla genomför skolan och anstränger sig (!). 

 

Jag vet att jag pratar om utbildning som något fantastiskt underbart och livsavgörande. Och på sätt och vis är det väll det. Tänk om alla stökiga killar i klassen kunde sätta sig ner på rumpan och faktiskt anstränga sig i skolan, och om alla små fjortistjejer kunde inse att de en dag kan (tack vare sin utbildning) bli framgångsrika och mäktiga kvinnor som gör samhället bättre.

Amen på det, haha!

 

Det var vad jag hade att säga :) 

 

Kram