Hej!
Det blir inte mycket bloggande när jag jobbar sena passen på jobbet. Slutar 21, och är därför inte hemma för än mitt i natten. Jag börjar komma in i 45-timmars arbetsveckor nu, men lite längtar jag allt till ett riktigt sommarlov. I fredags hade jag min lediga dag, den tillbringades hemma med djuren. Pysslade om kaninerna, hönsen, katterna och hästarna.
Jens och jag cyklade ner till Bullandö Marina och handlade lite proviant och tog en glass ute på bryggorna.
Träffade på Pernilla som var ute på landet under helgen och vi tog en kvällsritt på Aqua och Pilta tillsammans. På kvällen blev jag uppbjuden på middag hos henne. Riktigt mysig dag och kväll!
Lördag och söndag jobbade jag - upp ganska tidigt och hem sent. Mina bussar tajmar inte mina arbetstider optimalt, så jag passar på att sola lite på jobbet innan jag börjar mitt pass.
Måndag var en händelserik dag, direkt när jag kom in på kliniken fick jag ett samtal ”jag hörde att du ville öva på att lägga kanyl, vi står med en katt här, kom in hit om du vill lägga en”. Så la jag min allra första permanenta kanyl. Magiskt alltså! Och bara en halvtimme senare blev det dags för kanyl-läggandet nummer två, denna gång på en hund. Båda gick bra och det blev inget blodbad. Nina stolt!
Därefter följde en mycket stressande dag med tokmycket att göra. Fick jobba över en halvtimme och kom hem 23.00, hann sätta klockan på 04.45 innan jag stupade i säng. Inte många timmars sovande där inte. Men trots sömnbristen gick det bra idag på jobbet.
Vi djursjukvårdare har bara kontakt med ägarna vid de så kallade ”hemgångarna”. Då tar vi ut djuren till deras ägare och förklarar vad som har gjorts med djuret, allt från vad den har ätit till mediciner den fått och sedan vad de ska tänka på hemma. Det är så olika hur de där hemgångarna går. Lättast tycker jag är barnfamiljer, alla är glada och verkar involverade i djuret så hela familjen lyssnar lyhört. Det är också till barnfamiljer som jag har mest vana att prata till (tack vare kanin- och kattaveln). De jobbigaste är de som kommer in med en redan negativ attityd. Som att vad vi än har gjort har vi nog inte gjort det ordentligt. Fick en snäsig fråga ”har min hund ens fått varit ute någon gång eller!?”, och jag svarar vänligt ”ja, oh ja, de får gå ut var fjärde timme”, får ett grymtande till svar och sedan ”när kommer veterinären egentligen?”. Svarade lika vänligt som innan ”jag tror inte hon är upptagen just nu, så jag kommer gå raka vägen och säga att ni sitter här och väntar”, ”jag är inte troende! Jag undrar när hon kommer!”.
Sådana kunder får man bara ha tålamod med, visa att vi gjort allt så bra som vi har kunnat och sedan le vänligt tills man stänger dörren om dem.
Snart är det middag här och sen ska jag ut och rida, även om det regnar! Lite duggregn har väll inte skadat någon!
