Drömmar om framtiden

Heej!
 
Tar en liten paus från pluggandet och skriver ett blogginlägg. Är kattvakt från och med idag till Carolines kissemissar. Hon själv drog till Sverige och jag är grön av avundsjuka. Så nästa paus blir att ge kvällsmat till dem.
 
Idag har jag skolkat från skolan, för att plugga. Tentaperioden närmar sig, mycket att styra upp. Labbar, midterms och finals. Både dag och natt påverkas vi av denna stress. I natt drömde jag tillexempel att jag var projektledare för ett stort tält som skulle byggas. Det var helt gigantiskt och det behövdes lyftkranar och rep för att kunna resa det upp. Jag sprang runt och skrek åt folk för att allt behövde resas exakt rätt tid annars skulle allt rasa och gå sönder. Pappa var där också, haltade runt på sin opererade fot och envisades med att ta den jobbiga hörnan av tältet.
 
Igår var Caroline, Ellinor, Nina, JacQueline och jag på Ecocafe. Ligger precis runt hörnet från vår gata. Supermysigt och kändes nästan lite svenskt. Fina vita väggar (inte galna färger och fula tavlor som Ungrarna annars fyller rummen med) och mycket trä. När vi kom in stod en tjej och planterade om växter innanför dörren. 

 
Nu till något annat. I de flesta serier som handlar om läkare (Greys anatomy, Heart of Dixie osv) visar de ofta en bild av läkarna som väldigt målinriktade, nästan till en grad då de skulle kunna kallas socialt missanpassade.
Jag undrar om det finns någon sanning i detta. Ibland känns det som att jag fokuserar så mycket på nästa tenta att jag glömmer bort vem jag är. Okej, det är klart att man inte kan glömma vem man är, men typ som att man tappar en del av sig själv för att det inte längre passar in i ens liv. Kanske blir vi medicin studenter lite mer robbotar och lite mindre människa. 
Nej, en vacker dag ska jag gå där med min veterinär legitimation i fickan, ett stort leende på läpparna, med min vampyr-Edward look-alike till man och våra perfekta barn. Som vilken normal människa som helst. Inte det minsta robbot-aktig!
 
Tillbaks till animal breeding och kossorna! Men även mina tankar måste få smita iväg ut på grönbete ibland. 
 
Kram kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0