Ta mig härifrån!

Hej.
.
.
Jag är sååå trött, jag tror jag bokstavligen håller på att ramla ihop. Sover alldeles för lite och drömmer bara massa mardrömmar. Mardrömmar om brachial plexus och alla nerverna där. Allt bara snurrar och när jag inte kommer på vilken nerv det är jag håller i så vaknar jag och halft hyperventilerar. Vill bara att denna termin ska vara slut nu så jag kan få åka hem!
På ett sätt kommer man faktiskt närmare sin familj när man bor såhär långt borta. Man får liksom perspektiv på hur mycket man faktiskt behöver familjen. Bara ett litet sms från pappa om hans enar som ska få julbelysning kan få mig och börja skratta. Och jag vet att alla i min familj kan börja skratta av att bara säga "pappas enar". Det finns vissa saker som bara familjen kan förstå.
.
.
.
Idag har jag, Caroline, Ellinor och Mari varit på privat dissektion hos Omar. Han är en 5e år student som är väldigt duktig på anatomi, så han ställer upp att hjälpa de som vill att förbereda sig inför den praktiska examen (mot betalning såklart). Men eftersom han vet att vi verkligen behöver honom har han en förmåga att bli väldigt självsäker och kaxig. En vanlig konversation med Omar:
.
-"I thought that.."
-"No."
-"Okay, but isn´t.."
-"No."
-"But.."
-"No!"
-"Okay..sorry.."
.
.
.
I morgon har jag informatics exam.. Funderar på om jag borde börja läsa på det nu. Kanske borde kolla på det en gång i alla fall. Men känner att jag måste plugga anatomi. Vems ide var det att ta båda anatomi examerna innan jul? Va, Nina!?
.
.
I brist på nya roliga ställen att plugga på har jag idag suttit på golvet, eller i en dörröppning. Stolen vid skrivbordet är jag så trött på, fotöljen är inte ens mysig längre och sängen påminner mig bara om att jag behöver sova. Så golvet it is!
.
.
Nej men nu borde jag nog göra lite mat och sen plugga och sen sova. Tror jag har feber, men det kan vara tröttheten också.
Hoppas ni mår bäst där hemma, saknar er sjukt mycket!
I'm so tired but I can't sleep
Standin' on the edge of something much to deep
It's funny how we feel so much but we cannot say a word
We are screaming inside, but we can't be heard
.
.
.
.
Kram <3

Kommentarer
Postat av: Daniel

Haha jag känner igen mig så väl i dina anatomidilemman, man vaknar för att man glömt nån specifik grej, slår

frenetiskt i böckerna och försöker sedan somna om. Anatomi är verkligen jobbigt att misshandla in i hjärnan.



Oroa dig inte, det kommer gå bra till slut.

2011-12-14 @ 06:25:39
Postat av: Daniel

Haha jag känner igen mig så väl i dina anatomidilemman, man vaknar för att man glömt nån specifik grej, slår

frenetiskt i böckerna och försöker sedan somna om. Anatomi är verkligen jobbigt att misshandla in i hjärnan.



Oroa dig inte, det kommer gå bra till slut.

2011-12-14 @ 06:26:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0