Måste bara säga....
Jag vet, det blir ett inlägg till, för jag kan bara inte låta bli att skriva det jag känner just nu. Jag saknar allt så fruktansvärt outhärdligt mycket just nu. Jag vill vara hemma hos min Peter. Man förstår inte hur mycket man kommer sakna någon för än man faktiskt är ifrån varandra. Vill att de dagarna fram tills han kommer till Ungern ska vara över.
Kommer ihåg innan jag åkte hur vi varje dag vande oss med tanken att jag skulle åka, och bara tanken var jobbig då..
Sen saknar jag min ponny, obeskrivligt mycket. Världens underbaraste häst som jag älskar så. Att jag inte förstått vilken tur jag haft som bara kunnat gå ut och hämta henne i hagen och få rida när jag velat. Vill ha det så igen! Hoppas hon vill vänta på mig hemma i Sverige tills jag kommer tillbaks och börjar rida ordentligt igen.
Och sen kompisarna, jag saknar verkligen att bara få krama alla jag tycker om. Jag vill aldrig tappa kontakten med någon av er! Ni måste finnas i mitt liv, måste veta att ni är där och att ni vet hur mycket jag uppskattar er <3
En annan sak som jag behöver är min familj och släkt. Jag vill stanna tiden där hemma så att inget förändras. Jag vill inte att min lillebror ska bli stor, han är ju min lillebror. Han ska vara liten, och tycka om att bygga med lego och köra med leksaksbilar med mig. Känns som att varje gång jag kommer komma hem är han lite äldre och jag vet lite mindre om honom. Om han nu måste bli stor då måste ju jag vara med ju! Sen får ingen annan i min familj eller släkt bli äldre heller, för allt ska vara sig likt.
Jag fick ett mail av min farmor idag, som påminde mig om en sak. Hon gav mig tips om hur jag skulle klara av kemin. Hon nämnde då saker som kan ändra sättet att se på jobbiga saker. Istället för att se det jobbiga (kemi talet) fyller man upp platsen med något positivt, som en fjäril.
Jag pratade ofta förut om fjärilar i magen, för jag skyllde alltid på dem när folk sa att jag var så uppspelt och ivrig hela tiden. Jag tror jag ska börja ta tillbaks mina fjärilar, och låta dem vara hur många som helst. Om en försvinner av någon anledning får man andas in ny luft och ge de andra fjärilarna en bra chans att fortsätta flyga.
Natti natti <3<3<3<3<3
Kommer ihåg innan jag åkte hur vi varje dag vande oss med tanken att jag skulle åka, och bara tanken var jobbig då..
Sen saknar jag min ponny, obeskrivligt mycket. Världens underbaraste häst som jag älskar så. Att jag inte förstått vilken tur jag haft som bara kunnat gå ut och hämta henne i hagen och få rida när jag velat. Vill ha det så igen! Hoppas hon vill vänta på mig hemma i Sverige tills jag kommer tillbaks och börjar rida ordentligt igen.
Och sen kompisarna, jag saknar verkligen att bara få krama alla jag tycker om. Jag vill aldrig tappa kontakten med någon av er! Ni måste finnas i mitt liv, måste veta att ni är där och att ni vet hur mycket jag uppskattar er <3
En annan sak som jag behöver är min familj och släkt. Jag vill stanna tiden där hemma så att inget förändras. Jag vill inte att min lillebror ska bli stor, han är ju min lillebror. Han ska vara liten, och tycka om att bygga med lego och köra med leksaksbilar med mig. Känns som att varje gång jag kommer komma hem är han lite äldre och jag vet lite mindre om honom. Om han nu måste bli stor då måste ju jag vara med ju! Sen får ingen annan i min familj eller släkt bli äldre heller, för allt ska vara sig likt.
Jag fick ett mail av min farmor idag, som påminde mig om en sak. Hon gav mig tips om hur jag skulle klara av kemin. Hon nämnde då saker som kan ändra sättet att se på jobbiga saker. Istället för att se det jobbiga (kemi talet) fyller man upp platsen med något positivt, som en fjäril.
Jag pratade ofta förut om fjärilar i magen, för jag skyllde alltid på dem när folk sa att jag var så uppspelt och ivrig hela tiden. Jag tror jag ska börja ta tillbaks mina fjärilar, och låta dem vara hur många som helst. Om en försvinner av någon anledning får man andas in ny luft och ge de andra fjärilarna en bra chans att fortsätta flyga.
Natti natti <3<3<3<3<3
Kommentarer
Trackback
