Nina's Anatomy

Hejsan!

I morse steg jag upp kl 6.00, gjorde klart min lunchlåda, fixade i ordning mig och begav mig till Mari och Karina. Vi åkte sedan vidare till djurkliniken där vi skulle ha vår privat dissektion.


Det var en absolut lyckad dag! Men trött blev man. Det började med att han som skulle visa oss dissektionen kom in med en stor svart säck, som han skakade ur innehållet från på en bord. Ut kom en sådan där liten jakt hund som var vit med bruna fläckar. Det blev liten chock först, dessutom hade den fortfarande halsband på sig vilket jag tyckte var lite jobbigt att se. Hunden hade varit med och jagat och blivit träffad av misstag. Stackars liten! Sen började dissekeringen som varade i 6 timmar! Bara en kort rast fick vi för att kunna stoppa i oss lite mat och dricka. 

Det var en jätte bra dissekering, och han var mycket duktig. Han gjorde det "helt i min smak", för han hade ordning runt sig, allting skulle se snyggt ut (och inte som en enda röra som jag blir tokig på när alla elever dissekerar). Han pratade långsamt och lät oss vara med och visa muskler osv. Jag blir som vanligt jätte ivrig och kan inte låta bli att slänga ur mig svaren utan att låta de andra få chans att svara..

Efter det skulle vi dissekera själva. Men det hade blivit något fel, så istället för en hund hade han bara två katter åt oss. Först tyckte jag det var jobbigt, katter känns på något sätt jobbigare än hundar. Kanske är det för att jag tycker bäst om katter, eller att jag har vant mig med att se döda hundar. Det är inte själva grejen att de ser äckliga ut eller något sådant, det jag inte klarar av är den där stelheten. Hur de blir så stela när de är döda. Okej nu vill ni nog inte veta mer.

Dock under vår egna dissektion fick vi "hjälp" av en tjej där, en elev som går inaktivt år nu. Och hon gick mig på nerverna som bara den. Kunde inte hjälpa att bli förbannad när hon stod där och försökte undervisa oss fast vi ville göra själva. När hon sedan också förklarade fel var det sista droppen. Slog ner min skalpell i bordet och backade där ifrån, med en ilsken suck. Dissekerade en stund till i alla fall efter det, och försökte ignorera den äldre elevens sjuhundrafemtio tips inför provet (som hon själv fått göra om flera gånger, och det var så hemskt och man blev så nervös att man inte kunde andas och det var helt förskräckligt helt enkelt.. ja men nu blev jag lugnare) Sen skulle Mari och jag en vända förbi ikea och köpa pepparkakor (det är ju första advent). På vägen hem gick jag och proppade munnen full med svenska gifflar så att ingen dum mening skulle slinka ur min mun för att jag var så irriterad.

Nu har jag sovit en timme och vill fortsätta sova. Men ska se om jag orkar göra något skolarbete först. 

Kram kram