Om du vet vad jag menar
Ni vet känslan när man har så mycket att göra att man talar om för sig själv att man får gråta senare. När man planlägger en gråttid där man faller ihop och snyftar lite, men bara under den tiden man bestämt, för längre hinner man inte. Känner ni inte igen er? Kanske bara ingår i medicinstudent livet då..
/Nina
Kommentarer
Trackback
